Klockbuske - Enkianthus campanulatus
Jag älskar att i efterhand hitta namnet på en växt som man bara sett nånstans. En växt som man inte haft någon möjlighet att kunna få fram ett namn på. Man blir så glad när man äntligen får reda på svaret! Så blev det nyss för mig när jag hittade klockbusken!
Enligt Wikipedia kan man läsa följande om klockbusksläktet:
Enkianthus är ett växtsläkte i familjen ljungväxter med cirka 12 arter med utbredning i östra Himalaja, till Kina, Japan och Indokina. Några arter odlas som trädgårdsväxter i Sverige.
Klockbusksläktet innehåller buskar och små träd som vanligen är lövfällande, mer sällan städsegröna. Bladen är skaftade och sitter samlade i spetsen på grenarna. Bladskivorna är sågtandade till nästan helbräddade. Blommorna är femtaliga och sitter i toppställda flockar eller klasar, mer sällsynt ensamma eller i par. Kronan är brett klocklik till urnlik med korta flikar. Ståndarna är korta och inneslutna i kronan med tillplattade strängar. Fruktämnet är översittande med en avhuggen pistill. Frukten är en kapsel.
Enkianthus campanulatus är en stramt upprättväxande buske med lysande rött och gult bladverk på hösten. Rikligt blommande med rosaaktiga klockformade blommor. Blommar i maj-juni. Höjd: 1,5 m. Läge: halvskugga. Zon I-III.
Doftlilja - Gladiolus callianthus
Gladiolus callianthus, syn. Acidanthera bicolor.
Doftliljan är en vacker lilja som doftar väldigt gott.Den blir runt 60-80 cm hög och trivs på soliga platser, gärna i vindskyddat läge. Jorden ska vara väldränerad, det gäller för alla lökar och knölar så de inte ruttnar. Gödsla med gödselvatten under sommaren. De blommar och doftar under augusti – september.
Löken är inte härdig utan ska tas in på hösten, spara även de sidolökar som bildas. Låt därefter stänglarna/bladen vissna helt (om de inte redan gjort det) innan du klipper av dem till ungefär 10 cm. Förvara lökarna frostfritt och svalt, i ljus eller mörker.
På våren planteras lökarna på 10-15 cm djup. De kan förodlas och sättas i kruka i maj och sedan förvaras i växthus eller i inglasat frostfritt utrymme till början av juni. Annars kan de planteras ut i rabatt eller kruka när frostrisken är över, i maj - början av juni.
Gladiolus kan drabbas av flera skadegörare, både virus, bakterier, svamp och insekter.
Virus
Böngulmosaik
Ger svag mosaik på bladen och blommorna kan bli förvridna. Viruset överförs av bladlöss.
Gurkmosaik
Kan ge flera olika symptom. Svag mosaik på blad, vita eller gråa strimmor på blad och blommor, och döda fläckar på knölarna. Överförs också med bladlöss.
Krussjuka/ rattel
Ger hämmad tillväxt och missbildade blad. Överförs med nematoder, Trichodorus ssp.
Åtgärder: Bekämpa bladlöss och tänk på växtplatsen.
Bakterier
Lackskorv – Pseudomonas marginata
På lökfjällen bildas skorvliknande brännfläckar som ger gul-mörkbruna fläckar på själva löken. Blad, och framförallt bladbaserna, kan angripas, vilket kan göra att plantorna faller omkull.
Åtgärd: Granska lökarna innan plantering. Bakterierna övervintrar på växtrester i jorden, så vänta 4-5 år innan plantering på ställe där smitta förekommit.
Svamp
Gladiolusfusarios – Fusarium oxysporum f.sp. gladioli
Symptomen är torra, bruna och hårda fläckar på lökar i lager. Vid odling bildas istället mjuka rötor, och svarta fläckar eller strimmor på rötterna. Bladen börjar gulna från spetsen och tillslut dör plantan. Även freesia, krokus och lökiris kan angripas. Flera andra svampar kan också orsaka röta på lökarna.
Åtgärd: Granska knölarna. Smitta kan förekomma i jorden så växla växtplats om du haft angrepp tidigare.
Insekter
Snäckor och sniglar
Ger perforerade blad som tillslut kan bli mer eller mindre skeletterade.
Åtgärd: strö ut järnfosfat eller använd nematoder.
Gladiolustrips – Taeniothrips simplex
Vitaktiga eller silvriga strimmor på blad och blommor. Små svarta exkrementprickar. Missbildade blommor.
Åtgärd: Djuren övervintrar i lagrade knölar, granska dessa noga innan utplantering. Behandla vid angrepp med pyretroidpreparat.
Växthusspinnkvalster – Tetranychus urticae
Gulprickiga och matta blad. Spinnvävnad och döda fläckar på plantan. Vid starka angrepp kan bladen dö.
Åtgärd: Spinnkvalster gillar torra och varma förhållanden, så förebygg detta genom att vattna/spruta vid torka. Behandla ev. med spinnmedel.
Lökkvalster - Rhizoglyphus callae
Bildar gångar och brunt gnagmjöl i angripna lökar. I dessa gångar lever ovala, viktaktiga genomskinliga 0,7-1 mm stora kvalster med mer eller mindre rödbrunfärgade ben och mundelar. De angriper främst lökar som hanterats ovarsamt eller som angripits av annan skadegörare.
Åtgärd: Hantera lökarna varsamt och släng angripna lökar.
Daggros - Rosa glauca
Daggrosen räknas som en vildros, den har förvildats och naturaliserats, alltså förts/kommit in i Sverige med hjälp av människan för att sedan bli inhemsk i landet.
Daggrosen är en väldigt speciell ros som jag sett växa lite här och där i Stockholm, den sticker verkligen ut med sitt häftiga och fina gråblå bladverk.
Rosen är en buskros med kraftigt växtsätt, tätt med upprätta till bågböjda grenar. Unga grenar och skott är lilaröda till blåvioletta. Den har få taggar som antingen är raka eller ibland kloböjda. Bladen är som sagt var gråblå med inslag av rött, violett och brunt, matta till svagt glänsande, tunna och kala. De får även en vacker höstfärg.
Blommorna är små och enkla, grunt skålformade eller flata. Färgen är rosa till mörkt rosa med en vit bas på kronbladen runt de ljusgula-gula ståndarna. Blomman har en svag doft. Rosen får sedan många och dekorativa orangeröda nypon. Rosen blommar rikligt, från juni till början av juli.
Den är inte bara snygg och annorlunda, utan även odlingsvärd! Den är härdig upp till zon 6, skuggtålig och anspråkslös, lättodlad och i regel frisk. Kan drabbas av rosrost. Passar bra som solitär och i grupper och kan bli 3m hög x 2,5 m bred.
Skörd av bondbönor
Bondbönor odlades förr av många och var ett vanligt inslag på middagsbordet, men under de senaste decennierna har man inte hört mycket om denna gröda. Det tycker jag är synd för de är både goda och nyttiga, särskilt rika är de på protein och fosfor. Bönorna är goda bl.a. i stuvning och soppor, och det går även bra att göra hummus av dem.
Tyvärr kan ju även bondbönor angripas av diverse skadegörare. I år hade jag en del svarta betbladlöss, Aphis fabae, som jag dock lyckades att mer eller mindre bekämpa enbart genom att plocka bort och bränna upp topparna på angripna plantor i ett tidigt skede. Det lyckades förvånansvärt bra. Att spruta såpa mot lössen går ju annars, men jag är rädd att det även kan skada nyckelpigelarverna. De värnar jag om eftersom de kan äta uppemot 100 bladlöss om dagen.
Det finns en uppsjö av olika sorters bondbönor. I år har jag odlat en grön, en vit och en röd sort. Den gröna heter Green Hangdown och den tycker jag bäst om eftersom den är mjäll och god. Den röda och den vita vet jag tyvärr inte namnet på. De har hårdare skal som gör dem mindre trevliga att tugga.
Ovan en bild på min hemmagjorda ärt- och bondbönhummus. Bondbönorna kokar jag i 12-15 min och ärterna i 3-4 min. Sen finfördelar jag dem i matberedare och tillsätter en vitlöksklyfta, lite salt, en skvätt vinäger och raps- eller linfröolja, samt en näve färska basilikablad. Slutligen späder jag med avkoket från ärtorna till lagom konsistens. Hummusen använder jag som smörgåspålägg på mitt hembakta rågbröd.
Angrepp på äpple
Vid inspektion av kommande äppelskörd upptäckte jag åtminstone två olika angrepp på de omogna karten: Vecklarlarver (troligen äpplevecklare) och Fruktmögel.
Äpplevecklaren Cydia pomonella är en vanlig skadegörare på äpple. Även andra typer av vecklare är ganska vanliga. Larverna äter grovar gångar in till kärnhuset. I och runt ingångshålet finns rikligt med brun massa som utgörs av larvens exkrementer, se bild.
Den fullvuxna fjärilen lägger ägg under en lång period, men flest djur förekommer under juni och juli. Larven övervintrar under barkflagor och förpuppar sig på våren.
Bekämpningsmetoder som används i kommersiell odling är feromonfällor och feromonförvirring samt biologisk bekämpning med bakterien Bacillus thuringiensis var. kurstaki. Bakterien angriper äggen eller unga larver och bekämpning måste därför ske tidigt på säsongen innan larverna kryper in i karten.
I hemträdgården har man dock sällan tillgång till sådana medel och det finns dessvärre inte så mycket man kan göra åt äpplevecklaren. Själv har jag gått och plockat bort alla angripna kart jag kunnat hitta för att larverna inte ska kunna sprida sig och för att minska populationen av vecklare till kommande år. 
Fruktmögel Monilia fructigena är en svampsjukdom som enligt min bedömning är ganska vanligt förekommande i hemträdgårdar. Den angriper även plommon och päron. Frukterna får till en början bruna blöta fläckar med gulvita mögelvårtor. Så småningom ser hela frukten ut så och slutligen torkar den ihop till en så kallad fruktmumie. Dessa mumier hänger kvar i trädet över vintern och utgör en smittkälla. Om angreppen sker sent, till exempel under lagringen, ser det annorlunda ut. Frukterna får då en blank svart yta och är torrare.
Svampsjukdomar gynnas generellt av fukt. En viktig förebyggande åtgärd är därför att hålla bladverket någorlunda glest och luftigt så att upptorkning underlättas. Även gallring av karten är viktigt eftersom svampen lätt går över från sjuka till friska frukter om de sitter tätt. Fruktmöglet kan också spridas från träd till träd via getingar som äter på de ruttnande frukterna. Smittan går allra lättast in i kart som är skadade av t.ex. insekter, hagel eller skorv. För att minska smittan till kommande år är det viktigt att ta bort och förstöra (bränna) fruktmumier och angripna fruktsporrar. 
Stinkslända - Chrysoperla carnea
Om ni hittar såna här på era växter - ta inte bort dom!
De lite roliga spröten är nämligen ägg med långa skaft som lagts av stinksländan, Chrysoperla carnea. De kan sitta lite överallt på växten, både på bladskaft, blad och blommor, tillsammans i klungor eller för sig själva.
Både larverna och de vuxna djuren är nyttiga nyttodjur som äter bladlöss, larverna är dock mer glupska. De kallas, tillsammans med florsländornas larver, för bladluslejon. Stinksländelarven ser rätt hemsk ut, påminner om tvestjärtar tycker jag, fast med tång framtill istället för baktill på kroppen. 
Stinksländelarven. Bild ifrån "Växtskydd i trädgård", Maj-lis Pettersson och Ingrid Åkesson.
Fullvuxen stinkslända. "Växtskydd i trädgård".
Skadegörare i (Elins) pappas trädgård
På svarta vinbär:
Svarta vinbärsblad. Sugskador av strit.
En otydlig strit. gulaktig.
Fullbildade stritar hoppar mycket bra. Den vanligaste striten på trädgårdsväxter är rosenstriten, Edwardsiana rosae, som kan uppträda på i stort sett alla växter inom familjen Rosaceae, där ros är vanligast.
De kan bekämpas med växtvårdsmedel eller pyretrum, bäst görs detta på våren innan djuren fått vingar.
Växtvårdsmedel kallas de växtsåpor och oljor som ej är registrerade som kemiska bekämpningsmedel. Dessa medel har alla en mekanisk verkan. Det innebär att medlen måste träffa insekten för att ha effekt. De flesta medel har heller ingen effekt på ägg utan behandlingen bör upprepas under flera veckor med någon veckas mellanrum. I övrigt gäller samma förhållningsorder som vid användning av registrerade bekämpningsmedel. Spruta aldrig i solsken samt spruta bladovansidor och undersidor noggrannt intill avrinning. De tre grupperna växtvårdsmedel delas upp i är oljor, gelatin och såpor.
Bladlusangrepp i toppen av busken.
Resultatet: buckliga, färgförändrade blad.
Skum larv, saknar ben. Intressant liten pigg på bakdelen. Tror det kan vara en blomflugelarv? För senare hittade jag denna i burken med denna larv (som då var försvunnen):
På röda vinbär:
Oidentifierade stekellarver på röda vinbär.
Huvudena är inte mörka som de ska vara om det är fråga om krusbärsstekel. Vinbärsbladstekel bör det inte heller vara, den verkar också ha mörkt huvud och angriper bara svarta vinbär.
Då återstår vinbärsstekel - Pachynematus pumilio? Har inte hittat någon annan stekellarv det kan vara.
En äggsamling på undersidan av bladet.
En mätarfjärilslarv.
Som senare utvecklades till detta:
På ros:
sugskador av strit.
striten i fråga. Troligtvis rosenstrit.
En väldigt liten stekellarv, som troligtvis är slemmig rosenbladstekel, Endelomyia aethiops:
Larven är 8-15 mm lång med gul genomskinlig kropp och åtta par bukfötter. Kroppen är täckt av ett klart, tunt slemskikt där larvens gröna maginnehåll lyser igenom vilket ger illusionen av en grön rygg. Huvudet är rödbrunt till gulbrunt.
skadebilden är följande, fönstergnag:
Jag tror det tunna epidermisskiktet som lämnas kvar av larven torkat och ramlat ut, därav hålen.
På persika:
Krussjuka, Taphrina deformans.
Fakta från Odla med P1, Maj-Lis Petterson:
Detta är tyvärr en mycket vanligt förekommande svampsjukdom på persika, som tillika gör stor skada.
På bladen bildas blåslika, förtjockade bucklor som kan variera i färg, röd- ibland gulaktiga, men de kan även vara gröna. Bladen kan inte utvecklas normalt utan blir stark krusiga och förvridna. Angripna blad faller av. Ofta kommer det på sommaren fram en ny bladskrud, vilken sällan angrips. Dock finns smitta kvar i trädet på bl.a. barken och nästkommande vår angrips de nya bladen.
Ständigt återkommande angrepp försvagar trädet, grenarna blir förtjockade och trädet kan till slut dö. Plocka bort och bränn angripna blad. Se till att trädet är i god växt. Tyvärr finns det ingen resistent sort. ’Frost’ ansågs till en början vara resistent, men så är tyvärr inte fallet, som synes. Den angrips om än i mindre utsträckning än övriga sorter på marknaden. Svampen kan med gott resultat bekämpas med svavel (Kumulus, klass 3) före knoppsprickning, ca 14 dagar före blomningen. Trädet bör behandlas även på hösten efter bladfällningen och behandlingarna bör upprepas under flera års tid.
På äpple:
Gallkvalster. Röd eriniumbildning på bladundersidan. Drabbar främst prydnadsäpple vad jag förstått. Det intressanta är att detta finns på ett familjeäppelträd med två sorters äpplen. Filtbildningen finns på de blad som tillhör en sort som får rödrosa äpplen med rosa fruktkött. Jag har inte sett denna äppelsort nån annanstans, kan det mer vara ett prydnadsäpple ?
På den andra sortens blad ser gallbildningen ut såhär:
Och bör enligt källor vara äpplegallkvalster - phyllocoptes mali. Denna orsakar runda ovala vårtbildningar i gulgrönt. Skadedjuren behöver inte åtgärdas, de uppträder tillfälligt.
Sköldlöss på äppelstammen.
Fjärilslarv på äpple.
Den hittades intuti ett ihopspunnet äppelblad, med mörk avföring och var snabb på att förflytta sig. Enligt denna källa så skulle jag tro att denna larv är en större knoppvecklare – Hedya nubiferana.
Knoppvecklarnas larver gnager på de nyutslagna bladen och spinner samman skottspetsarna på våren. Den större knoppvecklaren H. nubiferana kan anses vara en allvarlig skadegörare. Inom yrkesodling ska ev. bekämpning sättas in innan blomningen.
På bigarrå:
Väldigt svarta bladlöss. Borde vara svart plommonbladlus - Brachycaudus cardui.
På plommon:
Några eller nånting gillar våra gamla plommonträd som jag tyvärr tror sjunger på sista versen. De drabbas alltid av bladlöss också.
På amerikanska blåbär:
Väldigt cirkulära hål i bladskivorna. Har inte lyckats hitta något om vad det är som angripit dom.
På pion:
Klorotiska områden som inte verkar begränsade av bladnerverna. Vissa i form av ringar med grön mitt. Utspridda över plantorna, lite här och där, vissa blad ser inte alls drabbade ut. Kan det vara virus? Hoppas verkligen inte det.. men jag tror nog tyvärr det.
Ringfläcksjuka finns det ett virus som heter och som angriper pion = " Gula-ljusgröna ringar eller bågformiga strimmor bildas på den i övrigt mörkgröna bladmassan. Angreppet kan påverka blommornas storlek och antal". Som alla andra virusangripna plantor bör de tas bort.
Angrepp av krusbärsstekellarver
Larven blir upp till 20 mm lång och är ljusgrön med svarta fläckar och svart huvudkapsel (se bild). Skadorna visar sig först som små runda hål på enstaka blad, främst på lågt sittande grenar i buskens inre delar. Krusbärsstekelns larv kan även angripa röda och vita vinbär, men går inte på svarta vinbär. På svarta vinbär kan dock liknande angrepp åstadkommas av larver från vinbärsbladsteklarna Nematus ribesicola eller Nematus olfaciens.
Åtgärd: Angrepp kan stoppas om man tidigt plockar bort alla blad som fått små hål och har nykläckta larver på sig. Vid längre framskridna angrepp kan larverna behandlas med något insektsmedel. Själv föredrar jag att använda ogiftiga och lätt nedbrytbara medel. Såpvatten fungerar till mycket och det hade effekt på dessa larver, även om jag var ganska sent ute med att behandla. Upprepad behandling ger oftast bäst resultat.
Inlägget är skapat av Nina. Jag kommer främst att skriva om grönsaker, frukt och bär som är mina främsta intresseområden. Det hindrar dock inte att det kan smyga sig in en och annan prydnadsväxt i mina rader! :)
Sommarblomma: Angelonia
Den finns i flera olika namnsorter med blommor i rosa, vita, violetta och blålila nyanser. Passar i krukor och urnor och kan även planteras i rabatten. Bör stå på en ljus plats, gärna i direkt sol och kan anses vara tålig. Angelonian är ettårig. Blir 50 cm hög och blommor från maj till oktober. Kommer ursprungligen från Sydamerika.
Familj: Schropulariaceae - lejongapsväxter.
Familjen har 222 släkten och nästan 4500 arter. I Sverige finns 18 släkten och 68 arter, till familjen hör bland annat veronikor (Veronica), ögontröster (Euphrasia), natt och dag (Melampyrum nemorosum), svarthö (Bartsia alpina), gulsporre (Linaria vulgaris), kung Karls spira (Pedicularis sceptrum-carolinum), kalvnos (Misopates orontium), kungsljus (Verbascum thapsus) och flenört (Scrophularia nodosa). Arten vätteros (Lathraea squamaria) är den enda i familjen som saknar klorofyll. De flesta arterna är inhemska men några är odlade och förvildade, till exempel fingerborgsblomma (Digitalis purpurea), murreva (Cymbalaria muralis), gyckelblomma (Mimulus guttatus) och flera olika arter ur släktet kungsljus (Verbascum).
Även flera andra odlas som prydnadsväxter i Sverige, bland annat toffelblommor (Calceolaria), penstemon (Penstemon), nemesia (Nemesia strumosa) och sköldpaddsört (Chelone obliqua).
Skötsel/användning:
Regelbunden vattning och gödsling 1 gång i veckan. Den är mycket tålig och tål utplantering under alla normala förhållanden. 5-6 plantor per m2 eller 3 st i en kruka med 35 cm diameter rekommenderas.
Blogg för inlärning och nöjes skull
Detta blir bloggens första officiella blogginlägg.
Jag har tänkt blogga om bla. lite olika växter - främst prydnadsväxter. För det gillar jag mest.
Men vi får se, allt möjligt kan komma upp här.
Just nu håller jag på och läser boken " Skuggväxter" av Susanna Widlundh.
Den är hittills väldigt bra. Skuggplanteringar känns inte så svåra när man läser i denna, så jag blir väldigt sugen på att anlägga en sådan hemma hos min pappa.
/ Elin
