Angrepp på äpple
Vid inspektion av kommande äppelskörd upptäckte jag åtminstone två olika angrepp på de omogna karten: Vecklarlarver (troligen äpplevecklare) och Fruktmögel.
Äpplevecklaren Cydia pomonella är en vanlig skadegörare på äpple. Även andra typer av vecklare är ganska vanliga. Larverna äter grovar gångar in till kärnhuset. I och runt ingångshålet finns rikligt med brun massa som utgörs av larvens exkrementer, se bild.
Den fullvuxna fjärilen lägger ägg under en lång period, men flest djur förekommer under juni och juli. Larven övervintrar under barkflagor och förpuppar sig på våren.
Bekämpningsmetoder som används i kommersiell odling är feromonfällor och feromonförvirring samt biologisk bekämpning med bakterien Bacillus thuringiensis var. kurstaki. Bakterien angriper äggen eller unga larver och bekämpning måste därför ske tidigt på säsongen innan larverna kryper in i karten.
I hemträdgården har man dock sällan tillgång till sådana medel och det finns dessvärre inte så mycket man kan göra åt äpplevecklaren. Själv har jag gått och plockat bort alla angripna kart jag kunnat hitta för att larverna inte ska kunna sprida sig och för att minska populationen av vecklare till kommande år. 
Fruktmögel Monilia fructigena är en svampsjukdom som enligt min bedömning är ganska vanligt förekommande i hemträdgårdar. Den angriper även plommon och päron. Frukterna får till en början bruna blöta fläckar med gulvita mögelvårtor. Så småningom ser hela frukten ut så och slutligen torkar den ihop till en så kallad fruktmumie. Dessa mumier hänger kvar i trädet över vintern och utgör en smittkälla. Om angreppen sker sent, till exempel under lagringen, ser det annorlunda ut. Frukterna får då en blank svart yta och är torrare.
Svampsjukdomar gynnas generellt av fukt. En viktig förebyggande åtgärd är därför att hålla bladverket någorlunda glest och luftigt så att upptorkning underlättas. Även gallring av karten är viktigt eftersom svampen lätt går över från sjuka till friska frukter om de sitter tätt. Fruktmöglet kan också spridas från träd till träd via getingar som äter på de ruttnande frukterna. Smittan går allra lättast in i kart som är skadade av t.ex. insekter, hagel eller skorv. För att minska smittan till kommande år är det viktigt att ta bort och förstöra (bränna) fruktmumier och angripna fruktsporrar. 
