Doftlilja - Gladiolus callianthus
Gladiolus callianthus, syn. Acidanthera bicolor.
Doftliljan är en vacker lilja som doftar väldigt gott.Den blir runt 60-80 cm hög och trivs på soliga platser, gärna i vindskyddat läge. Jorden ska vara väldränerad, det gäller för alla lökar och knölar så de inte ruttnar. Gödsla med gödselvatten under sommaren. De blommar och doftar under augusti – september.
Löken är inte härdig utan ska tas in på hösten, spara även de sidolökar som bildas. Låt därefter stänglarna/bladen vissna helt (om de inte redan gjort det) innan du klipper av dem till ungefär 10 cm. Förvara lökarna frostfritt och svalt, i ljus eller mörker.
På våren planteras lökarna på 10-15 cm djup. De kan förodlas och sättas i kruka i maj och sedan förvaras i växthus eller i inglasat frostfritt utrymme till början av juni. Annars kan de planteras ut i rabatt eller kruka när frostrisken är över, i maj - början av juni.
Gladiolus kan drabbas av flera skadegörare, både virus, bakterier, svamp och insekter.
Virus
Böngulmosaik
Ger svag mosaik på bladen och blommorna kan bli förvridna. Viruset överförs av bladlöss.
Gurkmosaik
Kan ge flera olika symptom. Svag mosaik på blad, vita eller gråa strimmor på blad och blommor, och döda fläckar på knölarna. Överförs också med bladlöss.
Krussjuka/ rattel
Ger hämmad tillväxt och missbildade blad. Överförs med nematoder, Trichodorus ssp.
Åtgärder: Bekämpa bladlöss och tänk på växtplatsen.
Bakterier
Lackskorv – Pseudomonas marginata
På lökfjällen bildas skorvliknande brännfläckar som ger gul-mörkbruna fläckar på själva löken. Blad, och framförallt bladbaserna, kan angripas, vilket kan göra att plantorna faller omkull.
Åtgärd: Granska lökarna innan plantering. Bakterierna övervintrar på växtrester i jorden, så vänta 4-5 år innan plantering på ställe där smitta förekommit.
Svamp
Gladiolusfusarios – Fusarium oxysporum f.sp. gladioli
Symptomen är torra, bruna och hårda fläckar på lökar i lager. Vid odling bildas istället mjuka rötor, och svarta fläckar eller strimmor på rötterna. Bladen börjar gulna från spetsen och tillslut dör plantan. Även freesia, krokus och lökiris kan angripas. Flera andra svampar kan också orsaka röta på lökarna.
Åtgärd: Granska knölarna. Smitta kan förekomma i jorden så växla växtplats om du haft angrepp tidigare.
Insekter
Snäckor och sniglar
Ger perforerade blad som tillslut kan bli mer eller mindre skeletterade.
Åtgärd: strö ut järnfosfat eller använd nematoder.
Gladiolustrips – Taeniothrips simplex
Vitaktiga eller silvriga strimmor på blad och blommor. Små svarta exkrementprickar. Missbildade blommor.
Åtgärd: Djuren övervintrar i lagrade knölar, granska dessa noga innan utplantering. Behandla vid angrepp med pyretroidpreparat.
Växthusspinnkvalster – Tetranychus urticae
Gulprickiga och matta blad. Spinnvävnad och döda fläckar på plantan. Vid starka angrepp kan bladen dö.
Åtgärd: Spinnkvalster gillar torra och varma förhållanden, så förebygg detta genom att vattna/spruta vid torka. Behandla ev. med spinnmedel.
Lökkvalster - Rhizoglyphus callae
Bildar gångar och brunt gnagmjöl i angripna lökar. I dessa gångar lever ovala, viktaktiga genomskinliga 0,7-1 mm stora kvalster med mer eller mindre rödbrunfärgade ben och mundelar. De angriper främst lökar som hanterats ovarsamt eller som angripits av annan skadegörare.
Åtgärd: Hantera lökarna varsamt och släng angripna lökar.
Daggros - Rosa glauca
Daggrosen räknas som en vildros, den har förvildats och naturaliserats, alltså förts/kommit in i Sverige med hjälp av människan för att sedan bli inhemsk i landet.
Daggrosen är en väldigt speciell ros som jag sett växa lite här och där i Stockholm, den sticker verkligen ut med sitt häftiga och fina gråblå bladverk.
Rosen är en buskros med kraftigt växtsätt, tätt med upprätta till bågböjda grenar. Unga grenar och skott är lilaröda till blåvioletta. Den har få taggar som antingen är raka eller ibland kloböjda. Bladen är som sagt var gråblå med inslag av rött, violett och brunt, matta till svagt glänsande, tunna och kala. De får även en vacker höstfärg.
Blommorna är små och enkla, grunt skålformade eller flata. Färgen är rosa till mörkt rosa med en vit bas på kronbladen runt de ljusgula-gula ståndarna. Blomman har en svag doft. Rosen får sedan många och dekorativa orangeröda nypon. Rosen blommar rikligt, från juni till början av juli.
Den är inte bara snygg och annorlunda, utan även odlingsvärd! Den är härdig upp till zon 6, skuggtålig och anspråkslös, lättodlad och i regel frisk. Kan drabbas av rosrost. Passar bra som solitär och i grupper och kan bli 3m hög x 2,5 m bred.
Skörd av bondbönor
Bondbönor odlades förr av många och var ett vanligt inslag på middagsbordet, men under de senaste decennierna har man inte hört mycket om denna gröda. Det tycker jag är synd för de är både goda och nyttiga, särskilt rika är de på protein och fosfor. Bönorna är goda bl.a. i stuvning och soppor, och det går även bra att göra hummus av dem.
Tyvärr kan ju även bondbönor angripas av diverse skadegörare. I år hade jag en del svarta betbladlöss, Aphis fabae, som jag dock lyckades att mer eller mindre bekämpa enbart genom att plocka bort och bränna upp topparna på angripna plantor i ett tidigt skede. Det lyckades förvånansvärt bra. Att spruta såpa mot lössen går ju annars, men jag är rädd att det även kan skada nyckelpigelarverna. De värnar jag om eftersom de kan äta uppemot 100 bladlöss om dagen.
Det finns en uppsjö av olika sorters bondbönor. I år har jag odlat en grön, en vit och en röd sort. Den gröna heter Green Hangdown och den tycker jag bäst om eftersom den är mjäll och god. Den röda och den vita vet jag tyvärr inte namnet på. De har hårdare skal som gör dem mindre trevliga att tugga.
Ovan en bild på min hemmagjorda ärt- och bondbönhummus. Bondbönorna kokar jag i 12-15 min och ärterna i 3-4 min. Sen finfördelar jag dem i matberedare och tillsätter en vitlöksklyfta, lite salt, en skvätt vinäger och raps- eller linfröolja, samt en näve färska basilikablad. Slutligen späder jag med avkoket från ärtorna till lagom konsistens. Hummusen använder jag som smörgåspålägg på mitt hembakta rågbröd.
Angrepp på äpple
Vid inspektion av kommande äppelskörd upptäckte jag åtminstone två olika angrepp på de omogna karten: Vecklarlarver (troligen äpplevecklare) och Fruktmögel.
Äpplevecklaren Cydia pomonella är en vanlig skadegörare på äpple. Även andra typer av vecklare är ganska vanliga. Larverna äter grovar gångar in till kärnhuset. I och runt ingångshålet finns rikligt med brun massa som utgörs av larvens exkrementer, se bild.
Den fullvuxna fjärilen lägger ägg under en lång period, men flest djur förekommer under juni och juli. Larven övervintrar under barkflagor och förpuppar sig på våren.
Bekämpningsmetoder som används i kommersiell odling är feromonfällor och feromonförvirring samt biologisk bekämpning med bakterien Bacillus thuringiensis var. kurstaki. Bakterien angriper äggen eller unga larver och bekämpning måste därför ske tidigt på säsongen innan larverna kryper in i karten.
I hemträdgården har man dock sällan tillgång till sådana medel och det finns dessvärre inte så mycket man kan göra åt äpplevecklaren. Själv har jag gått och plockat bort alla angripna kart jag kunnat hitta för att larverna inte ska kunna sprida sig och för att minska populationen av vecklare till kommande år. 
Fruktmögel Monilia fructigena är en svampsjukdom som enligt min bedömning är ganska vanligt förekommande i hemträdgårdar. Den angriper även plommon och päron. Frukterna får till en början bruna blöta fläckar med gulvita mögelvårtor. Så småningom ser hela frukten ut så och slutligen torkar den ihop till en så kallad fruktmumie. Dessa mumier hänger kvar i trädet över vintern och utgör en smittkälla. Om angreppen sker sent, till exempel under lagringen, ser det annorlunda ut. Frukterna får då en blank svart yta och är torrare.
Svampsjukdomar gynnas generellt av fukt. En viktig förebyggande åtgärd är därför att hålla bladverket någorlunda glest och luftigt så att upptorkning underlättas. Även gallring av karten är viktigt eftersom svampen lätt går över från sjuka till friska frukter om de sitter tätt. Fruktmöglet kan också spridas från träd till träd via getingar som äter på de ruttnande frukterna. Smittan går allra lättast in i kart som är skadade av t.ex. insekter, hagel eller skorv. För att minska smittan till kommande år är det viktigt att ta bort och förstöra (bränna) fruktmumier och angripna fruktsporrar. 
Stinkslända - Chrysoperla carnea
Om ni hittar såna här på era växter - ta inte bort dom!
De lite roliga spröten är nämligen ägg med långa skaft som lagts av stinksländan, Chrysoperla carnea. De kan sitta lite överallt på växten, både på bladskaft, blad och blommor, tillsammans i klungor eller för sig själva.
Både larverna och de vuxna djuren är nyttiga nyttodjur som äter bladlöss, larverna är dock mer glupska. De kallas, tillsammans med florsländornas larver, för bladluslejon. Stinksländelarven ser rätt hemsk ut, påminner om tvestjärtar tycker jag, fast med tång framtill istället för baktill på kroppen. 
Stinksländelarven. Bild ifrån "Växtskydd i trädgård", Maj-lis Pettersson och Ingrid Åkesson.
Fullvuxen stinkslända. "Växtskydd i trädgård".
